Dutch painter (b. 1606, Utrecht, d. 1684, Antwerpen). Dutch painter of fruit and flower pieces. He studied with his father, David de Heem, and became one of Holland's foremost still-life painters. His paintings are found in many leading European museums; the Metropolitan Museum possesses three examples. His son and pupil, Cornelis de Heem, c.1631 C 1695,   Related Paintings of HEEM, Jan Davidsz. de :. | Still-Life with Fruit, Flowers, Glasses and Lobster sf | Fruit and Flower Still-life dg | A Table of Desserts g | Vase of Flowers sg | Still-Life with Flowers and Fruit swg |
Related Artists:
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
Giovanni Biliverti
Maestricht 1576-Florence 1644
Theodule Ribot
Saint-Nicolas-d'Attez, 1823-Colombes 1891. was a French realist painter. He was born in Saint-Nicolas-d'Attez, and studied at the École des Arts et Metiers de Chalons before moving to Paris in 1845. There he found work decorating gilded frames for a mirror manufacturer; he also studied in the studio of Auguste-Barth??l??my Glaize. After a trip to Algeria around 1848, he returned in 1851 to Paris, where he continued to make his living as an artisan. In the late 1850s, working at night by lamplight, he began to paint seriously, depicting everyday subjects in a realistic style. He made his Salon debut in 1861 with several paintings of kitchen subjects. Collectors purchased the works, and his paintings in the Salons of 1864 and 1865 were awarded medals. Ribot painted domestic genre works, still-lifes, portraits, and religious scenes. His preference was for painting directly from nature, emphasizing the contrasts of light and dark. His use of chiaroscuro to suggest psychological states grew from his admiration for Spanish and Dutch baroque masters such as Ribera and Rembrandt, an enthusiasm shared by his contemporaries Courbet and Bonvin. Members of Ribot's family are the likely models for many of his figure compositions, in which the subjects engage in humble activities, such as preparing meals or gathering in groups to read to each other. The light draws attention to faces and hands, which emerge sharply from dimly lit surroundings. Although the realism of Ribot's work aligns him with the most progressive artists of the generation preceding the Impressionists, he was no revolutionary,